Nya krav

Detta är ett utdrag ur en längre artikel publicerad i WiP magasin # 4, du kan läsa artikeln i sin helhet här.

Framtiden för med sig helt nya förutsätt­ningar och krav på en byggnad. Byggnaden har, precis som människan, utvecklats till att bli smart. Den har fått sinnen för att tolka omgivningen, och både öron och mun att kommunicera med. Dess komponenter har blivit smarta och kan tack vare ständig upp­koppling kommunicera på egen hand med sina komponentkollegor, med centralsyste­met och med människan. Den kan nu tala om vad det är för typ av lampa, hur den mår, var i byggnaden den är placerad och hur länge till den har tänkt att fungera. Den kan t.o.m. be­ställa sig själv för leverans när dess livslängd är förbrukad. Med rätt styrning och interface kan vi människor förstå dess språk, och med rätt verktyg kan alla de tusentals olika språk som finns för komponenterna översättas till ett universellt språk. När huset är lite äldre är det dags att se över vilka möjligheter till behandling det kan få, utbyte av reservdelar, lite skönhetsputs eller uppgraderingar. 

Framtidens behov kommer att handla mer om tillgänglighet, närvaro, personlig utveck­ling, hållbarhet och hälsa än idag. Vi kom­mer att se områden i staden som är mer inte­grerade och multifunktionella. Man bor och jobbar mer eller mindre i samma byggnad. Tack vare supersnabb uppkoppling är en fast arbetsplats inte längre nödvändig. Med upp­koppling kan man träffas, gå till jobbet eller doktorn ”face-to-face” med hjälp av lösningar som suddar ut gränserna mellan verklig och virtuell, oavsett var på planeten man befin­ner sig. Byggnaden är inte längre klassad som bostad, kontor eller offentlig plats, det är en hybrid. Det finns små poddar designade med all nödvändig teknik för att vara på kontoret fastän man fysiskt är hemma. Den tid man sparar genom att slippa resa kan läggas på annat, som exempelvis familjen. Människans minskade dagliga resande är en bonus, eller kanske en förutsättning, för att lyckas få ner vår planets utsläpp utan att tumma på vår bekvämlighet och de årliga semesterresorna. 

Vad händer med fastighetsbolagets affärs­modell och hur ser intäktsmodellen ut när alla fortfarande har sitt egna lilla krypin man kallar hemma, men gemensamhetsytorna har potential att betjäna fler än enbart de boende? När byggnaden istället blir en hubb, öppen för alla människor och inte enbart för dem som bor där. När taket tjänar som landningssta­tion fördrönartrafiken och andra luftburna farkoster, likställt med dagens busshållplat­ser. Man tar sig till närmaste ”Fastighetssta­tion”, tar hissen ned till gatuplan och därefter blir transporterad av en självkörande bil som går på ren luft och dirigerar positiv kompen­sation till det just nu mest erosionsutsatta området på planeten. Kan betalmodellen bli att ta betalt per hisstransport och vem äger iså fall kunden, fastighetsägaren eller hiss­bolaget? 


Häng på, och utmana framti­den med oss!